Nännie

Sjukhusvistelsen är över för denna gången och jag har äntligen fått komma hem till mitt lilla krypin igen. Denna gången känns det bättre än alla gånger tidigare. Jag trivdes inte alls på Östra och den avdelningen jag blev inlagd på. Så opersonligt och jag kände mig mest ivägen. Inte roligt alls..

Men nu är jag hemma, med hyffsat goda besked också. Inne i buken såg det mycket bättre ut än vad som var väntat. Man hittade några småcystor igen som är ivägskickade på analys. Förhoppningsvis är det inget elakartat än.
Så som det ser ut nu slipper jag den där hemska tarmoperationen som var planerad framöver och istället blir det en ny titthålsoperation om 2 år igen. Jag hoppas så innerligt att jag kan få vara frisk i några flera år till!

Nu blir det vila i några dagar men jag ska nog allt snart vara fit for fight igen!
Hoppas ni har det bra kära vänner, ta hand om varandra!

♥

Torsdagens besök nere i Göteborg på Östra sjukhuset blev inte alls som jag trott och förväntat mig. På mindre än 10 minuter skakades hela mitt liv om och nu är jag fylld med frågor, rädsla och en ovisshet som gnager sönder mig!

Väntar på remisser till röntgen här i Skövde och titthålsoperationen i GBG. Jag hoppas så innerligt att ett mirakel slår till och att det slipper bli mer än så. Varför kan jag inte bara få vara frisk för???

Var nere i Göteborg i tisdags också och röntgade axeln. Ska bli spännande att se vad det visade. Hoppas det onda kan gå att få bort av enbart träning.

Utöver dessa läkarbesök i veckan så blev jag uppsagd från jobbet i måndags. Helt galet skönt att komma därifrån!
Eftersom läget inte är okej mellan mig och "regeringen" på det stället och över hur jag har behandlats så valde facket att jag skulle få sluta på dagen men ändå ha full ersättning hela november ut. Detta gick igenom om jag valde att avsäga mig återanställningsskyddet genom LAS. Behöver jag säga att jag gjorde det med nöje!?

Så nu är jag ute i jobbdjungeln igen som så många andra. Först ut i morgon blir ett möte med nån slags coach som jag ska ha kontakt med tills jag får ett nytt arbete att knalla till. Får väll se hur det går med den biten.

Nu när jag är ledig om dagarna kanske det finns chans att ta hand om sig själv. Försöka finna livsglädjen igen. Ska spendera tiden med nära och kära som betyder och bara göra sånt som faller mig in. Jag ska ta hand om mig själv!

Inget positivt inlägg denna gången heller, men snart, snart... :)

♥

Sällan förut hade jag haft det i tal eller tanke. Det lilla ordet som skrämmer och plågar oss så. Ordet är Cancer.
Idag för 3 år sedan somnade min älskade pappa in. Denna (milt utryckt) skitsjukdom kan fara käpprätt åt helvete!

Åren, månaderna, dagarna och även timmarna utan dig är riktigt jobbiga. Jag tänker på dig ofta, flera gånger om dagen om sanningen ska fram. Ju längre tiden har gått desto svårare har det blivit. Tiden läker inga sår anser jag. Men kanske det blir lite lättare med tiden?

Tre hela år utan dig och hela livet har jag kvar. Hur ska jag klara det? Jag kan inte förstå det. Inte konstigt att jag aldrig känner mig hel när du inte finns hos oss, hos mig längre. Jag är trasig utan dig!

Ikväll satte vi blommor på pappsens grav. Det blev blommor i diverse orangea, gula och röda färger nu när hösten står på ingång. Det blev jättefint.

Nu ska jag krypa ner i sängen, kika en extra gång på ditt foto som pryder min bänk, sen hoppas jag att jag kan få sova så gott. Jag hoppas du gör det också pappa!

"För vi har pluggat färdigt och skolan den är slut och sommarlovet börjar om bara  någon minut. Den blomstertid nu kommer betyder absolut, att vi har pluggat färdigt, så snart så springer vi ut..."

Nostalgi är det enda jag kan säga! Tänk så underbart att få vara barn igen och stå och sjunga (läs skrika) dessa rader i kyrkan igen. Jag minns känslan så väl dagen innan man gick på sommarlov, morgonen man vaknade upp och skulle till kyrkan för att träffas en sista gång innan det var dags för sommarlov. Helt underbar känsla!

De senaste kvällarna har jag spenderat i soffan och kikat igenom gamla VHS-filmer som pappa min spelade in när vi var små. En del är över 20 år gamla och det är helt underbart att se. Pappa skymtas emellanåt också och det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Ju längre tiden går glömmer jag mer och mer av hur han såg ut, hur han lät och hur han var. Därför är det så skönt att ha dessa filmer så man kan få sätta sig tillbaka, njuta och minnas lite.

Jag har ganska roligt åt mig själv då jag mest verkade vara en liten efterbliven skitunge som ägnade tiden åt att räcka ut tungan eller bara gå runt och se mest puckad ut. Haha.

Annars händer inte så mycket om dagarna. Jag har semester och gör absolut ingenting om dagarna. Det är välbehövligt med vila men ack så tråkigt. Jag vill göra massor, men jag bara orkar inte! Näst intill klättrar på väggarna här hemma istället. Tyvärr går veckorna alldeles för fort och jag har bara en semestervecka kvar. Bittert!

Nu ska jag kika vidare på filmerna och sen väntar sängen faktiskt. Dags att börja vända tillbaka på dygnen lite smått igen. Jag hoppas ni alla har haft och har en underbar sommar! Skiv gärna en rad eller två och berätta hur ni har det!

Krams Nännie
♥

Ja denna vecka har rört om uppe i knoppen kan jag lova. Det har skett saker som fått mig att tänka nonstop alla dygnets timmar. Och ja, jag är helt slut!
Det finns så mycket jag skulle vilja få sagt men jag vet inte i vilken ände jag ska börja? Allt är ett enda stort kaos!

Jag hoppas kunna komma på bättre tankar under helgen. I morgon ska tjejgänget ut och äta på Pims. Efter det blir det bio, Sex And The City, såklart! Och om vi är på humör efter bion blir det nog en tur till Bogrens. Sen återstår att se vad resten av helgen har att erbjuda.

Nu ska jag ge sängen och sömnen ett försök...

♥

"2 år sedan.

Det slog mig att det är den 26 april idag. Ett datum som får mig att tänka på pappa. Det var på denna dag för två år sedan vi fick hans cancerbesked och hela livet vändes upp och ner på en sekund. Jag minns hela situationen så väl. Jag och min vän Ia var på väg hem från stan. Vi hade gått hem och för en gångs skull hade jag släppt tankarna om att någonting var fel på pappa. Vi skrattade hela vägen. När jag kom in i lägenheten så möttes jag av att mamma och Ola satt och grät i köket. Det första som slog mig då det var att Ola skulle göra slut. Det var min enda tanke. Jag minns mammas ord så väl och det var många tårar som fälldes under den kvällen och natten.

Från och med den dagen levde vi alla i nått slags vakum. Det var inte någon som förstod någonting. Alla hade frågor men det fanns inga svar. Att leva i den ovissheten var det värsta jag varit med om. Det tog musten ur mig helt och hållet!
Veckorna gick och varje dag varierade från det bättre till det sämre. Man kunde aldrig veta hur pappa skulle må och det var svårt att veta hur man själv skulle bete sig.
De dagarna han mådde "bra" var guldvärda och det var dem man fick bära med sig för att orka. Men även de bra dagarna med mycke skratt blev ofta till kvällar och nätter med många tårar.

Idag sitter jag här med lika många frågor och inga som helst svar. Varför han?
Trots att bara två år har gått så är jag är rädd att jag håller på att tappa minnena från honom. Jag försöker komma ihåg hur han såg ut, hur han lät och hur han var. Det försvinner mer och mer för var dag som går. Jag vill inte glömma!

Nu har det gått två extra dygn utöver sista toalettbesöket så nu ska jag kunna socialisera mig utan att smitta vidare denna vinterkräksjuka. Känns skönt! Dock är jag ganska trött och slut i kroppen så jag orkar inte med så speciellt mycket.

Ikväll ska jobbet ut på after work och bowling. Jag hade också velat vara med ju. Kanske att jag åker in en sväng och ser vem som vinner bowlingen bara. Får se helt enkelt.

I morgon är det lördag och på kvällen blir det nog lite filmmys med Annika. Sen på söndag ska vi ut till Timmersdala för att fira min plastbrorsa (vi är inte längre bara systrar!! =) Haha! Han har fyllt 25. Det blir fullt hus och det kommer en hel del folk som jag inte har träffat än. Ska bli kul :)

Men nu ska jag ta mig upp ur soffan, fixa iordning mig en smula och sen traska iväg upp till Esplanaden. Ska se om det har kommit in något kul i butikerna och lite frisk luft lär inte heller skada.

Tjingeling!

♥

Det ska då ta mig fan alltid vara något som härjar och jag blir så trött på det!
I söndags morses vaknade jag upp och var totalt väck. Fumlade mig ur sängen men trillade ihop minst två ggr på väg till toaletten. Fick vända om och så där fortsatte det nästan hela dagen. Kom mig tillslut upp och jag mådde ruskigt illa. Pendlade mellan sängen och toaletten. Kramper i magen och jag trodde seriöst jag skulle avlida emellanåt. Pratade med sjukvårdsupplysningen som rådde mig till vätskeersättning men inte ens den gick att få ner. Istället försökte jag sova bort smärtan hela dagen lång.

Igår hade smärtan fortfarande inte försvunnit och jag fick återigen ringa sjukvårdsupplysningen. De sa åt mig att fara till akuten. Sagt och gjort. Väl där tog det några timmar innan läkaren kom. Prover togs och det visade sig vara en infektion någonstans i kroppen så jag blev inlagd för observation på KAVA. Fick stanna över natten och proverna i eftermiddags visade att jag bar på vinterkräksjukan och jag blev "utsparkad" med en gång. Skönt att komma hem faktiskt och jag mår mycket bättre redan. Nu blir det isolering de närmsta dagarna. Hur fan ska detta gå??

Jag hatar verkligen sjukhus och allt vad det innebär. Det får mig att tänka på pappas jobbiga tid. Mycket frågor som söker sina svar och många tårar nerför kinderna.

Sen slog det mig också när jag låg där att det var två år på dagen som jag låg inne senast, då jag hade opererat buken. Pest och pina den vistelsen också!
Ska tillbax för skallröntgen på måndag men sen efter det hoppas jag att jag slipper det där jävla sjukhuset på ett bra tag. Det tär definitivt på psyket att behöva åka dit!

Kanske det kommer ett muntert inlägg nån annan dag, kanske inte...

♥

Så sjukt hur olika dessa människor är som man träffar på där ute i vården. En del verkar ha lessnat på sitt jobb för längesen och jag kan helt ärligt inte förstå vad dessa människor gör kvar på sin arbetsplats. Söker man vård så finns det förmodligen en anledning till det och varför ska man då om och om igen få dessa käftsmällar? Sen finns det de personer som är helt underbara. De som verkligen lyssnar och tar det man säger till sig. Under dessa veckor har jag fått ta del av bägge sorter.

Nu är jag i alla fall gång med lite olika undersökningar och behandlingar. För den vidriga huvudvärken så har jag fått den simpla diagnosen "spänningshuvudvärk" och för armen något som heter "impingement syndrom". Så där är det sjukgymnastik, akupunktur och massage som gäller till en början. Inväntar också en remiss till skallröntgen. Förmodligen och förhoppningsvis kommer den inte visa någonting. Men då vet jag att det inte är nått fluffens där och jag kan släppa de funderingarna.

Sen har vi ju den där underbara magen. Min "älskade" mage. Suck!
Idag var jag med om en av de vidrigaste sakerna i mitt liv. Jag var på KSS och gjorde en gastroskopiundersökning. Fy fan! Det var bland det mest obehagligaste jag vart med om faktiskt. Fick en smula panik när jag låg där i mina egna spyor. Hujedamej! De tog prover på tolvfingertarmen också då slemhinnerna var lite för släta. Kunde tydligen bero på glutenintolerans. Nu är den över iaf och det var som läkarna trodde, ett stort bråck på magmunnen. Inget farligt men ack så tråkigt då jag måste äta medicin för det varje dag fram igenom.

Tänk att sådana här vanliga "smågrejjer" kan sabotera ens liv så brutalt. Helt sjukt egentligen.


Nåja, annars då? De senaste veckorna har vart väldigt lugna faktiskt. Har använt det sunda förnuftet och hållt mig hemma. Det har vart riktigt sköna helger med mina vänner. Film, god mat, bio och bara en massa mys. Mina vänner är helt fantastiska och jag njuter i deras närhet!

Till påsk blir det utgång. Förmodligen både på torsdag och lördag. Dock lugna sådana :)
Nu ska jag knapra lite ruccola och sen blir det sängen om en stund. Jag är trött, trots min långa powernap förut.

Men så kära vänner, hur mår ni då? Händer det nått kul i era liv? Berätta för mig!
Och lilla Nen, grattis till utökningen!! Vilken goding :) Jag är så grymt inponerad av er alla som tatt steget att bilda familj! Jag själv nöjer mig med syskonbarn än så länge. Det är faktiskt ett till på väg... ;) Wiiiie.

Må så gott!

♥

Dagarna går, veckorna går, månaderna går och åren går dom också. Vem kom på att tiden läker sina sår? Den människan hade så fel!

Ju längre tiden går desto ondare gör det inom mig. Kanske för att man börjar förstå vad man gått igenom? Verkligheten kommer på något vis ikapp en själv och jag bär på så många frågor. Det finns många saker jag ville gjort annorlunda också. Varför pratade vi aldrig om det vi gick igenom? Handlade det om rädsla, hopp, ovisshet?

Alla dagar utan honom sliter hårt på mig och jag tänker på honom varje dag!

Here we go again...

Efter en ruskigt kul utekväll i lördags (som innehöll allt, mer och mindre bra händelser) så ville väll någon att jag skulle straffas. Sitter nu här med både halsfluss och öroninflamation, vilket suger totalt.
Kände i söndags kväll att jag började få ont i kroppen. Jag trodde dock bara att det var träningsvärk som kom smygandes efter nattens bravader. Men så fel jag hade! Vaknade måndag morgon med sådan smärta att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Halsen uppsvullen, feber och så ont i öronen. Har vart på vårdcentralen och fått antibiotika i veckan så jag hoppas skiten ska vara över snart.

Har knappt varit utanför dörren sen i lördags natt och jag börjar smått krypa upp på väggarna här. Det är inte min grej att sitta hemma ensam och ingenting göra. Sätter på nån film då och då men den stängs av lika snabbt då jag inte får ro till att ligga still och kika. Det fullkomligt suger det här! Och jag som ska vara hemma från jobbet i två dagar till. Hur ska det gå? Underhåll mig gärna, tack!

Idag har jag haft kraft till att plocka undan lite här hemma och diska upp diskberget som blivit under dessa dagar. Ska hoppla in i duschen också eftersom det var några dagar sen sist. Fy bubblan! Kanske man känner sig en smula piggare bara utav det då. Vi får väll se :)

Måste knalla upp till affären och handla också. Man måste ju trots allt få mat i sig. Tur det finns bänkar att vila på när man väl knallat dom där 150 metrarna. Haha :)

Hepp, dags att fortsätta göra något vettigt av den här dagen.

Tiing tjiing.

♥

Ja kära vänner det är precis vad Nännie har gått och blivit. Varför har ingen sagt att just den sortens sallad är jättegod!? Måste dock ha rödlök och fetaost till. Mums! Varje ny människa som ser mig äta blir lika förvånad över att tallriken fyllts med sallad istället för andra onyttigheter. Haha.

Nåja, fick igår en kommentar från "lilla" Nen om att hon ville ha uppdatering här i bloggen min. Varpå jag svarade att mitt liv endast handlar om festande och att det inte är så kul att läsa om det hela tiden (eftersom jag håller alla busiga påhitt utanför bloggen). Men det är just FEST mitt liv stavas. Håller dock på med en omvändning där. Nykter förra helgen och även denna helgen blir riktigt lugn. Ser fram emot det märkligt nog. Imorgon blir det en tvätt/städkväll sen ska jag bara njuta av egentiden som ges och göra absolut ingenting. Sen på lördag kommer Annika och Malin hit. Först ska jag få en välbehövlig massage av Malin. Äntligen!!! Sen ska vi äta lite gott och kika på melodifestivalen. Har inte sett något av den än så det kan ju bli en smula intressant. Hehe.

Nästa helg är det "Hela huset gungar" på Bogrens. Då är planerna lite käk på Harrys tidigare under kvällen för att senare skaka rumpan på dansgolvet. Hoppas nån gullunge som läser här vill följa med, typ Jossan!!? =P ;)

Nej nu ska jag packa ner min rödspätta och sallad i matlådan så jag kan få krypa ner i sängen alldeles strax...

Natti.

♥

Ja kära vänner, en tvådagars är återigen förbi. Jag som skulle fortsätta på mina nyktra månader. Vad händer egentligen? Så kass jag är!

Jobb på veckorna och bara en massa fest på helgerna. Det är så mitt liv ser ut nu och något mer har jag liksom inte att berätta om. Det är ganska så tragiskt egentligen. Försöker styra upp det men det bara går inte. Blä!!

Har under gårkvällen tappat bort mina nycklar också. Inte det minsta kul! Har jag förbaskat tur ligger dom hos Vickan där vi förfestade. Har jag mindre tur kan dom ligga precis vart som helst och då känner jag mig ganska så stekt. Lär bli en dyr historia för den delen också. Jag hoppas då på det bästa iaf.

I morgon är det dags för jobb igen. Känns väldigt tungt faktiskt i allt kaos som är. Men vi alla försöker göra det bästa utav situationen som är. Sen är det bara till att vänta ut månaderna och jubla den dagen taket sitter på plats igen.

Nej nu måste jag styra upp den här söndagen.

Tjiiing

♥

Då har söndagsångesten sakta krypit inpå igen då. Anledningen är just att det är dags för jobb i morgon igen. Har vart ledig i nästan en månad och jag skulle gärna vara ledig en till.

Som jag skrivit innan har det vart totalt kaos på jobbet under hösten. Mycket stress som satt sina spår. Och jag kan ju säga att det går inte åt det bättre heller. Igår fick jag ett samtal om att halva fabrikens tak rasat in och ligger på maskinerna. Jippie, eller inte!! Ska bli spännande att se vad som måste göras nu framöver för att få igång produktionen igen, för det är något vi måste! Orkar inte med mer förseningar. Det blir inge bra då...

Taket är tydligen tillfälligt uppsatt igen men det känns ändå sådär att knalla runt där inne måst jag erkänna. Nåja, vi får se i morgon helt enkelt hur allt ser ut och hur allt blir.

Igår kväll mötte jag upp Annika i stan. Tog en fika på Pims. Sen anslöt sig två av hennes vänner en stund. När dom knallade hemåt igen gick Annika och jag vidare till Bogrens. Det blev en nykter utekväll som faktiskt blev helt OK! Inte så dumt ändå att skippa alkoholen. Mår ju bättre idag också ;)

Nu ska jag föröska få iordning på mitt lilla krypin lite. Kan va skönt att ha det gjort när en ny jobbvecka tar plats strax. Sen ska jag laga mat. Rödspätta och spenatmos, som jag har längtat efter det! Mums!

Tjiing så länge då.

♥

Mjo, det är en märklig känsla som sprider sig genom kroppen idag. Har svårt att sätta fingret på vad det är men det känns hur som helst väldigt tomt bara...

Gjorde några ärenden på stan tidigare idag. Var helt slut i kroppen innan jag ens hunnit in för att göra det jag skulle. Men jag kämpade på. Precis innan jag skulle åka hem igen stannade jag till för att "ta farväl" av IA och Ullis som har fått sig ett impulsryck och drar till Thailand idag, bara sådär.

En smula avundsjuk är man väll eftersom det hade vart ruskigt skönt med semester nu. Ibland önskar jag att jag också kunde va sådär impulsiv och bara dra. Men som alltid tänker jag på konsekvenserna efteråt. Hade de vart värt med en impulsresa till Thailand helt utan förberedelser, inget jobb att gå tillbaka till och sparpengarna lagda på sånt man inte skulle lagt dom på? Nja, knappast. För min del får det bli en resa om några månader istället. Har 6 veckor jag kan plocka ut då så vi får se vart det bär av då :)

Men hur som helst så tror jag dom kommer få en alldeles fantastisk resa där borta i sköna Thailand :)

Nu ska jag nog pälsa på mig lite igen för att knalla iväg och hyra lite filmer. Finns liksom inte så mycke mer att göra en dag som denna. Trött på att vara sjuk, jag vill ut och busa ju!

Ba baaaj

♥

Nu är det bara två dagar kvar på julledigheten. Det känns förjävligt för jag vill verkligen inte tillbaka! Sitter var och varannan dag och bläddrar igenom AMS hemsida i hopp om att hitta ett nytt jobb, dock utan resultat. Det finns inga jobb där ute, inga för mig iaf. Sen att ge sig ut i den här jobbkarusellen idag när man redan har ett fast jobb vore väll ganska idiotiskt antar jag. Men ska jag orka vara kvar på detta ställe behövs förändring på flera punkter och det är snarast. Jag hoppas att de personer som behövt ändra inställning och attityd har gjort det över jul och nyår nu, annars lär de få höra av oss andra.

Har vart hemma sedan den 18 december vilket har vart otroligt skönt! De första dagarna startade ju dock med nån märklig magkatarr/magsjuka så för en stund kändes julen ganska körd. Lyckades ta mig igenom halva julafton i alla fall innan jag åkte hem och gjorde mig vän vid sängen, där stannade jag hela kvällen.

På Juldagen var det full fart som gällde. Förfest hos Annika och en riktigt skön utekväll på Bogrens! Lyckat :)
I mellandagarna träffade jag lite familj och även så mammas gubbes familj. Vi tog en heldag i pulkabacken i Kulhult och lite grillning i trädgården på det. Gul & blå och mör i hela kroppen blev jag. Men det var riktigt kul att få plocka fram barnasinnet igen.

Med 0 planer till nyår fick IA och jag lösa det hela till det bästa. Vi fick haka på mamma och hennes gäng på middag ute i Ryd. En kväll med blandade känslor då allt tyvärr spårade ur. IA och jag blev syndabockarna och vi lämnade stället. Vi åkte hem till IAs place och firade in 12-slaget med Ullis, Pernilla och Thorsson. Efter det bar det av ner på stan och en vild utekväll på Harrys väntades. Och gisses vilken natt det blev! ;)

Dagen efter fick jag finbesök från skåneland då Tina var uppe och hälsade på. Hon stationerade sig hemma hos mig och vi tog det enbart lugnt. Lugnet före stormen skulle man kunna säga för på lördagen var det dags för fest igen! Och denna kvällen blev den mest klockrena på väldigt länge! Ja, när drickan går in går vettet ur. Det fick vi ju återigen bevisat! Förfest hemma, utgång på Bogrens, efterfest hemma och inte nog med det, vi drog oss in till stan igen för att åka pulka på söndag morgon. Det var det dummaste jag gjort på länge då min svanskota fick sig en rejäl smäll. Så nu har jag haltat fram här i flera dagar. Efterfestens efterfest fortsatte fram till 8 och med enbart nån timmes sömn knallade vi hemåt framåt 11, IA och jag. Har nog aldrig känt mig så misslyckad tidigare  :)

Har även lyckats bli sjuk igen. Så typiskt så här sista dagarna på ledigheten. Hade tänkt tillbringat min vecka med nära och kära, en massa träning och bara "må-bra aktiviteter". Men det sket sig totalt. Suck!
Det får blir nya tag till nästa vecka!

Nej, det är väll dags att försöka vända tillbaka på dygnen igen så jag tror jag avrundar här nu.
Hoppas ni alla har haft det gott i jul och nyår. Berätta gärna vad ni gjort för skojj :)

Kram på er alla!

♥

Ja så skulle man nästan kunna samanfatta helgen som var. Fredagen började med utbildningsdag på jobbet där alla mest gick och fnittrade för vad som komma skulle, nämligen julfesten på valhall senare under kvällen. Allt var egentligen upplagt för att gå åt helvete. Chefens sista ord innan vi gick hem från jobbet löd; "företaget står för notan och ni lovar att dricka med omdöme".

Detta urartade såklart redan inom 5 minuter väl på plats. Men mycket del i det hela var faktiskt chefens själv. Och så även under hela kvällen eftersom han tyckte vi drack alldeles för dåligt. Alla var fulla och glada, mer eller mindre såklart. Det dansades hej vilt och på alla möjliga sätt den kvällen. Många gapskratt blev det! Hela kvällen slutade hur som helst med att två i gänget blev utslängda och en tredje fick sova ruset av sig i fyllecell. Haha, vi på DJ kan festa vi!

Sen hade jag tänkt mig en lugn lördag. Men inte då. Istället fick jag minsann finbesök från Trollhättan och det var bara till att svepa igen. En ganska udda kväll men för mig jävligt kul faktiskt! Detaljerna spar jag på =P Hur som helst, det var otroligt skojjsigt att se dig igen Kron!

Efter denna helg har jag mest legat i koma. Tills idag faktiskt. Det blev en löptur tidigare ikväll och nu har jag städat undan här. Skönt att få något vettigt gjort faktiskt!
I morgon kväll kommer Madde hit och vi ska ha vår egen "nobelmiddag". Blir lite film till det och såklart skvaller. Trevligt med sällskap. Och fredagkväll är det "vild & skild" som gäller. Kanske blir det en repris från sist? ;) Hehe.

Och efter det ska jag njuta av en lugn helg! Behövligt!

Tjiiiing.

♥