Nännie

Torsdagens besök nere i Göteborg på Östra sjukhuset blev inte alls som jag trott och förväntat mig. På mindre än 10 minuter skakades hela mitt liv om och nu är jag fylld med frågor, rädsla och en ovisshet som gnager sönder mig!

Väntar på remisser till röntgen här i Skövde och titthålsoperationen i GBG. Jag hoppas så innerligt att ett mirakel slår till och att det slipper bli mer än så. Varför kan jag inte bara få vara frisk för???

Var nere i Göteborg i tisdags också och röntgade axeln. Ska bli spännande att se vad det visade. Hoppas det onda kan gå att få bort av enbart träning.

Utöver dessa läkarbesök i veckan så blev jag uppsagd från jobbet i måndags. Helt galet skönt att komma därifrån!
Eftersom läget inte är okej mellan mig och "regeringen" på det stället och över hur jag har behandlats så valde facket att jag skulle få sluta på dagen men ändå ha full ersättning hela november ut. Detta gick igenom om jag valde att avsäga mig återanställningsskyddet genom LAS. Behöver jag säga att jag gjorde det med nöje!?

Så nu är jag ute i jobbdjungeln igen som så många andra. Först ut i morgon blir ett möte med nån slags coach som jag ska ha kontakt med tills jag får ett nytt arbete att knalla till. Får väll se hur det går med den biten.

Nu när jag är ledig om dagarna kanske det finns chans att ta hand om sig själv. Försöka finna livsglädjen igen. Ska spendera tiden med nära och kära som betyder och bara göra sånt som faller mig in. Jag ska ta hand om mig själv!

Inget positivt inlägg denna gången heller, men snart, snart... :)

♥

Sällan förut hade jag haft det i tal eller tanke. Det lilla ordet som skrämmer och plågar oss så. Ordet är Cancer.
Idag för 3 år sedan somnade min älskade pappa in. Denna (milt utryckt) skitsjukdom kan fara käpprätt åt helvete!

Åren, månaderna, dagarna och även timmarna utan dig är riktigt jobbiga. Jag tänker på dig ofta, flera gånger om dagen om sanningen ska fram. Ju längre tiden har gått desto svårare har det blivit. Tiden läker inga sår anser jag. Men kanske det blir lite lättare med tiden?

Tre hela år utan dig och hela livet har jag kvar. Hur ska jag klara det? Jag kan inte förstå det. Inte konstigt att jag aldrig känner mig hel när du inte finns hos oss, hos mig längre. Jag är trasig utan dig!

Ikväll satte vi blommor på pappsens grav. Det blev blommor i diverse orangea, gula och röda färger nu när hösten står på ingång. Det blev jättefint.

Nu ska jag krypa ner i sängen, kika en extra gång på ditt foto som pryder min bänk, sen hoppas jag att jag kan få sova så gott. Jag hoppas du gör det också pappa!