2 år.

Det slog mig att idag är det två år sedan min lilla knoffis fick somna in. Det är då också två år sedan pappa fick läggas in på sjukhuset igen. En riktig helvetesdag var det. Jag minns också hur tom jag var inom mig. Saknar dom båda två väldigt mycket. Det känner jag av i de jobbiga stunder som hälsar på alltför ofta numera...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0