Nännie

Var vid pappas grav idag. Första gången sedan i julas. Jag förstår inte varför jag står där. Har fortfarande inte kopplat greppet om att det är min egna pappa som ligger där. Kommer jag någonsin förstå? 18 månader har gått nu. En evighet fylld med tomhet och enorm saknad. Förstår inte hur man kan känna sån saknad samtidigt som man inte förstår?
Det gör så otroligt ont och aldrig har jag känt mig så ensam om något. Du fattas mig ♥

Helgen är förbi och precis som vanligt har en ny jobbvecka satts igång. Mindre skojj. Helgen var fylld med fest och utgång. Tyvärr två ganska så trista kvällar. Mer och mer inser man vart man har folk omkring sig. Hur less man har blivit på de som alltid har vart runt omkring en på senare år. Det är så tråkigt att det ska vara så och att man ska behöva känna på det viset. Jag är glad att jag hittat tillbaka till en del gamla barndomsvänner igen. Vänner jag inte umgåtts med på flera år. Dom är guldvärda och jag hoppas på fler roliga stunder med er.

Ikväll har jag vart iväg på lite ryggjympa vilket inte alls var skojj. Kass musik, kass tränare och inget drag alls. Längtar tills dansen är på onsdag. Ska bli spännande och se hur den slutar med tanke på att jag är lika vig som ett kylskåp. Det är faktiskt sant! Kul ska det bli i alla fall.

Sen ska jag mest längta till helgen. Det är den jag lever för nu för tiden. Men just nu ska jag kila ner i sängen och förhoppningsvis få mig lite god sömn.  Ba baaj.