1:a oktober.
Ett långt och ganska grått inlägg...
Dagarna går, månaderna går, och ja, åren går dom också. Svårt att förstå hur tiden bara sticker iväg. Det känns som man inte förgyller dagarna med någonting vettigt längre, bara jobb och en och en annan fest. Dagarna bara passerar helt utan mening alltså. Jag vill få ändring på det men vet inte hur.
Jag försöker hitta tillbaka till mig själv igen. Det är svårt. Försöker komma på vad jag vill göra med mitt liv. Dagarna går som sagt och det känns så tråkigt att inte ha något speciellt att se tillbaka på.
Då jag valde att bryta upp mitt förhållande i mars trodde jag att de kommande månaderna skulle se helt annorlunda ut än vad de gjort. Jag trodde att jag var stark nog att klara mig helt själv. Men under de här månaderna har jag lärt mig att det är hårt att leva ensam. Men jag har också lärt mig att det är nyttigt, jättenyttigt! Man behöver tid för sig själv. Och man behöver tid för att fundera ut vad man vill göra med sitt liv.
Jag vill inte kasta mig in i ett nytt förhållande så här snabbt efteråt. Det var ändå Ola och jag i 5 år. Det är en lång tid och det tar lång tid att bearbeta upbrottet efteråt. Nästa gång det är dags för ett förhållande vill jag ha känslan inom mig att "nu är jag redo, nu vill jag satsa". Den finns inte där än. Självklart längtar jag tills den dyker upp, den dagen då jag är redo men det är inget jag kan tvinga fram. Jag hoppas på att få ha lite kul på vägen.
Ola valde att kasta sig in i ett nytt förhållande med en gång. En hjälp för honom att gå vidare. För mig och för många andra är det helt obegripligt. Men alla är vi olika och hans beslut denna sommaren har bara hjälpt mig att acceptera mitt egna beslut i mars ännu mer. Mer än så behöver jag inte säga.
Nu något helt annat. Vi är inne i oktober månad. En väldigt rosa månad. Jag ska kila iväg till Guldfynd i helgen och köpa ett rosa-bandetarmband för att stödja insamlingen. Kostar 69 kr. Det är väll det minsta man kan göra. Några kronor utav dessa kommer ju till sin rätt iaf även om det endast är en liten bråkdel.
Just den här månaden är ganska jobbig för mig. Vart jag än går sitter affisher uppe som påminner om den där jävla cancern som tog min pappas liv. Det gör lika ont inom mig idag som det gjorde den dagen jag fick beskedet och likaså den dagen han var tvungen att lämna oss. Jag saknar honom så otroligt mycket.
Jag var på KSS i måndags och ultraljudet där visade en frisk buk vilket var en otrolig lättnad. Nu kan jag pusta ut ett tag till och bara anta att det "bara" är nån katarr som härjar i magen. Nog för att den gör tillräckligt ont ändå.
Och så har jag vart febrig i ett par dagar nu igen. Känner mig manglad och har värk i kropp och knopp. Precis som tidigare. När ska detta elaka virus lämna min kropp?
Sen Stino, behöver jag ens nämna att min vita månad gick käpprätt åt helvet? :P Jag är helt enkelt för svag!
Ny månad och i morgon är en ny dag. Dags för nya friska tag!
Natti ♥
Dagarna går, månaderna går, och ja, åren går dom också. Svårt att förstå hur tiden bara sticker iväg. Det känns som man inte förgyller dagarna med någonting vettigt längre, bara jobb och en och en annan fest. Dagarna bara passerar helt utan mening alltså. Jag vill få ändring på det men vet inte hur.
Jag försöker hitta tillbaka till mig själv igen. Det är svårt. Försöker komma på vad jag vill göra med mitt liv. Dagarna går som sagt och det känns så tråkigt att inte ha något speciellt att se tillbaka på.
Då jag valde att bryta upp mitt förhållande i mars trodde jag att de kommande månaderna skulle se helt annorlunda ut än vad de gjort. Jag trodde att jag var stark nog att klara mig helt själv. Men under de här månaderna har jag lärt mig att det är hårt att leva ensam. Men jag har också lärt mig att det är nyttigt, jättenyttigt! Man behöver tid för sig själv. Och man behöver tid för att fundera ut vad man vill göra med sitt liv.
Jag vill inte kasta mig in i ett nytt förhållande så här snabbt efteråt. Det var ändå Ola och jag i 5 år. Det är en lång tid och det tar lång tid att bearbeta upbrottet efteråt. Nästa gång det är dags för ett förhållande vill jag ha känslan inom mig att "nu är jag redo, nu vill jag satsa". Den finns inte där än. Självklart längtar jag tills den dyker upp, den dagen då jag är redo men det är inget jag kan tvinga fram. Jag hoppas på att få ha lite kul på vägen.
Ola valde att kasta sig in i ett nytt förhållande med en gång. En hjälp för honom att gå vidare. För mig och för många andra är det helt obegripligt. Men alla är vi olika och hans beslut denna sommaren har bara hjälpt mig att acceptera mitt egna beslut i mars ännu mer. Mer än så behöver jag inte säga.
Nu något helt annat. Vi är inne i oktober månad. En väldigt rosa månad. Jag ska kila iväg till Guldfynd i helgen och köpa ett rosa-bandetarmband för att stödja insamlingen. Kostar 69 kr. Det är väll det minsta man kan göra. Några kronor utav dessa kommer ju till sin rätt iaf även om det endast är en liten bråkdel.
Just den här månaden är ganska jobbig för mig. Vart jag än går sitter affisher uppe som påminner om den där jävla cancern som tog min pappas liv. Det gör lika ont inom mig idag som det gjorde den dagen jag fick beskedet och likaså den dagen han var tvungen att lämna oss. Jag saknar honom så otroligt mycket.
Jag var på KSS i måndags och ultraljudet där visade en frisk buk vilket var en otrolig lättnad. Nu kan jag pusta ut ett tag till och bara anta att det "bara" är nån katarr som härjar i magen. Nog för att den gör tillräckligt ont ändå.
Och så har jag vart febrig i ett par dagar nu igen. Känner mig manglad och har värk i kropp och knopp. Precis som tidigare. När ska detta elaka virus lämna min kropp?
Sen Stino, behöver jag ens nämna att min vita månad gick käpprätt åt helvet? :P Jag är helt enkelt för svag!
Ny månad och i morgon är en ny dag. Dags för nya friska tag!
Natti ♥
Kommentarer
Postat av: Nen
skönt att höra att det inte var något större fel på dig. hoppas skiten ger med sig snart å du slipper gå å drass med det hela tiden.
Jag förstår faktiskt att detta måste vara en jätte jobbig månad för dig. Jag vill inte ens föreställa mig de du måste känna.
Den där fjärilar i magen känslan kommer komma tids nog. När den rätte dyker upp. Då kommer du vara redo de e jag säker på.
Ta hand om dig nu. kramar
Trackback
