2 år och 6 månader.


Dagarna går, veckorna går, månaderna går och åren går dom också. Vem kom på att tiden läker sina sår? Den människan hade så fel!

Ju längre tiden går desto ondare gör det inom mig. Kanske för att man börjar förstå vad man gått igenom? Verkligheten kommer på något vis ikapp en själv och jag bär på så många frågor. Det finns många saker jag ville gjort annorlunda också. Varför pratade vi aldrig om det vi gick igenom? Handlade det om rädsla, hopp, ovisshet?

Alla dagar utan honom sliter hårt på mig och jag tänker på honom varje dag!





♥ Älskade pappa ♥






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0